Marcialonga

Utförsåkare med längdåkningsskidor på fötterna i Italien

🗣 Sidan innehåller annonslänkar från samarbetspartner.

Längdåkningsloppet Marcialonga är en utmaningen på flera områden. Här, i denna artikel, presenterar jag min resa från att kliva ur mina trygga löparskor och utförspjäxor som varit mina vänner i många år, till att knyta på mig längdåkningsskorna instuckna i ett par rullskidor, för att förbereda mig för vinterns utmaning. Längdåkningsloppet Marchelonga i Italien alltså. Loppet innebär att genomföra de 7 milen i det magiskt vackra Val de Fiemme, på längdskidor. 

Min resa av förberedelser har varit både uppåt och nedåt. Men, hoppas att detta skall vara en givande läsning för dig som skulle vilja göra det samma eller något liknande. För det är en fantastisk upplevelse. 

Helgen 29 januari 2023 deltog jag alltså i det legendariska längdskidors loppet Marchelonga. Loppet sker i norra Italien i Val De Fiemme dalen. Men, innan jag anlände detta vackra område var det en del arbete innan. Här kommer det.

Förberedande skidträning, sommar. 

Jag insåg snabbt att det behövs en plan för att kunna genomföra detta lopp. Det behövdes alltså träning helt enkelt. Det innebär både konditionsträning, styrketräning och teknikträning. Därför satte jag upp en träningsplan på xxx veckor. 

Länk till träningsprogram (som fås om man registrerar sig med mail, så sänder jag det)

Konditionsträning

Längdåkning är ingen explosions sport, anser jag. Därför var min plan att försöka träna kondition med att försöka bygga upp mig med längre träningspass med lågintensiv träning. Det gjorde jag genom att jogga, åka rullskidor med mycket stakning. Men, även gå och vandra längre sträckor. Helt enkelt hålla igång långa perioder. 

Styrketräning

Armar

Detta loppet har inte så mycket höjdmeterstigningar. Så, mycket av loppet kan åkas genom att staka. Det innebär att man skall träna de muskler som belastas vid stakning. Här gäller det att använda sig av både mage, rygg och armarnas baksida (triceps), för att inte krokna under de 7 milen. Jag tränade armarna genom min rullskidåkning, men mest genom ett staknings-gummiband som jag satt upp hemma. Jag köpte mitt träningsband genom Casall.se, vilket jag är nöjd med. Det finns såklart många som säljer denna produkt, kolla även in på träningsmaskiner.se för att se om dom har ett bra erbjudande. .

Ben

Benen  belastas inte så mycket vid längdskidåkning, som vid joggning, vilket är min normala träningsform. Men, självklart behövdes även benen få sin träning också. Jag, gjorde knäböj och utfall. Samt, tåhävningar. Se övningarna här…..länk till mina övningar på Youtube….

Mage

Mage är en viktig del anser jag. Dessa bukmuskler gör att du håller en bra hållning och klarar att göra det hela vägen. Mina förberedelser var i huvudsak situps, benlyft, cykelcirklar. Se youtube för övningarna. 

Teknikträning

Om man är duktig tekniskt på skidor så vinner man mycket både fart och energibesparing. Jag arbetade såklart med detta via min rullskidors träning. Men, det bästa var att komma på riktig snö med mina längdåkningsskidor. Jag fick inte ihop så många mil som jag önskade, men fick ihop cirka 8 dagar, med dubbla pass. Det kändes okej, för de förväntningarna som hade på mig själv, gällande kommande lopp. Såklart borde man ha åkt iväg fler dagar för riktig skidåkning, men livet andra måsten tog över denna gången.

En annan del med att faktiskt åka skidor är att man använder de kläder, handskar och annat, som man sedan har i loppet. Då finns chansen att justera innan och slippa upptäcka det i själva loppet. 

Det var lite om förarbetet som pågick mer eller mindre under vår, sommar och höst år 2022. Efter nyår, in i år 2023 började man känna att nu är det nära. 

Jag hade lite förkylningskänsla tidigt i januari, så träningen blev att upprätthålla konditionen och styrkan.

Nu till det roliga. Resan ned till Italalien och loppet Marcelonga. 

GPS i bilen visade denna information

Resan ned till Italien.

Vi hade bokat flyg, så vi tog vår bil till Landvetter, parkerade den på långtidsparkeringen. Det visade sig kosta cirka det samma som för två ”flygbussbiljetter T/R” Göteborg- Landvetter. 

Flygresan sedan gick med direktflyg till München, med Luft Hansa. Trevligt flyg och fungerade perfekt. Inga Svenska tidningar dock. Nere i München hämtade vi ut vår förbeställda bil, som vi enkelt hittade på flygplatsen. 

Resan ned till Val de Fiemme var ca 38 mil och 4 timmars körning, med lite stopp. Stoppen var helt klart över förväntan. Det var fräscha vägrestauranger och toaletter och bra utbud av mat. 

Väl nere i Val de Fiemme-dalen bodde vi på ett litet hotell i byn Calavese.. Det finns många trevliga hotell i byn, men vårt hotell låg lite utanför centrum. Det var helt okej för oss, då vi var ett helt gäng som samlades där. För att boka boende, i någon av de byar som finns i området, kan man gå in på Booking.com. där finns stort utbud att välja mellan. Men, boka i tid, för denna helg, då Marchelonga sker, då är det fullt trycke i området. 

Loppet

Ja, själva loppet upplevde jag som att vara ute på en långdag i spåret. Eftersom jag inte hade ”sidat” mig, så var jag ibland de sista startleden, det innebar att jag hade cirka 6500 andra åkare framför mig. Det blev ganska snart trångt i uppförsbackarna.

I cirka 1,5 mil var det så, sedan lättade det lite. Det oftast bara 2-3 spår, och dom var hela tiden befolkade, men det gick att hålla sin egen takt, om man sicksackade mellan dessa spår. 

Väl upp i Canmensei. 18 km in på loppet, så släppte det rejält. Där fick man fria spår. Men, i backarna blev det köer. De första 18 km var generellt uppför, medan resten är en generell nedförslutning. Det gör livet lite lättare…

Loppet löpte på bra och det var en fin upplevelse att skida in bland byarna där lokalbefolkningen stod och hejade. Väldigt trevlig känsla, den lilla stund som man unnade sig detta. 

Cirka 1 mil kvar innan målet passerar man den punkt där loppet avslutas med 1 km lång uppförsbacke, där kändes det psykologiskt fel att skida vidare nedåt ytterligare 5 km, för att sedan vända om och sikta in sig på sista branten. Men, har man gjort 6 mil så är sista milen mer en automatisk rörelse som kroppen utför, utan att tänka så mycket.  Så det var bara att skida på även denna sträckan.

Väl framme vid den branta backen fick man klister under skidorna, för dom som ville. På så vis skulle det vara enklare att klättra uppåt. Själv körde jag på ”skins”, vilket innebar att jag inte kunde lägga på klistret, så det fick bli att använda armarna som motor även den sista biten. 

Målet

Känslan att vända upp på målrakan är minst sagt en underbar känsla. Många personer står och hejar, man har klarat av loppet och nu skall man få vila. Det är värt all möda i spåret. 

Jag kanske låter som att jag inte trivdes i loppet, att det var bara jobbigt, men så är det inte. Det är supertrevligt, och egentligen inte alls lidande. Det är bara det att när man är med för första gången så är man ovetande vad som kommer bakom nästa krön. Man spänner sig och koncentrerar sig inför det som kanske kommer och hur man skall hantera det. 

Men jag trivdes verkligen i spåret och jobbade hela tiden med att inte pressa mig för hårt. Utan just njuta av loppet. 

Loppets typografi. Mer höjdmeter i början av loppet än i slutet.

Ölen efter loppet

Inte bara en gång, under loppet, tänkte jag på den öl som skulle drickas efter loppet. När jag väl fick ölen framför mig, kändes det verkligen härligt och kul. Ölen smakade riktigt gott och det var trevligt att diskutera loppet med andra som medverkat. 

Dagen efter loppet

Då det var första gången som vi reste iväg till detta loppet, visste vi inte hur vi skulle planera dagarna före och efter loppet. Men, vi kom ned på fredagen och loppet var på söndagen. Det innebar att vi hann få en uppfatting av området etc. 

Dagen efter loppet valde vi att stanna också, så vi reste hem på tisdagen. Många lämnade redan på måndagen, men många hade också valt att stanna hela den veckan, med planer på att åka utför i någon av de många skidsystemen som finns i området. Det är något som vi helt klart skall göra nästa gång, om det blir någon mer gång. 

Min utrustning

Jag valde att använda mina längdåknigskidor med ”skins”. Vallade med glidvalla, som jag smälte och sicklade bort. Men, nästa gång blir det nog vanliga längdåkningsskidor med fästvalla, för jag fick en känsla av att fällarna under skidan släpade i snön ibland, vilket gjorde att glidet inte var på topp. Men, å andra sidan så hade jag bra fäste hela vägen under loppet. 

Kläderna jag hade är av vanlig stil och ett ullunderställ. Inga konstigheter. Det jag var glad över var att jag hade ett par riktigt tunna handskar, för att inte bli för varm. Men, det kan säkert variera, beroende på vädret. 

Budget

Jag reste med min fru, så vi var två personer. Svårt att säga vad allt sluta på i kostnad. Men, vi uppskattade att vår resa, inklusive allt, slutade på cirka 17 000 kr, för oss båda. Det gick säkert att komma billigare undan. Exempelvis kostade hyrbilen ca 4 000 kr. Om man istället var 4 personer som delade på den, så hade man minskat den med 2 000 kr. Man, kunde flugit till annan flygplats eller valt att åka ned med egen bil hela vägen. Men, då blir det mer resdagar etc. 

Vill du kolla på boende i Val de Fiemme. Kolla på booking.com via denna länken

Vill du kolla på flygresa med Lufthansa, klicka här.

Er#33

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait